Sidor

tisdag, augusti 01, 2017

The greatest threat to our planet is the belief that someone else vill save it


Det är så lätt att fastna i att göra saker som man brukar, som andra gör eller för att det bara blir. Jag försöker att aktivt se mina val och möjligheter att välja annorlunda. Framförallt för att leva i enlighet med mina värderingar. Hållbarhet blir mer och mer viktigt för mig. Socialt, ekonomiskt och miljömässigt. Jag känner mer och mer att saker tynger ner mig, att friheten och tiden är så mycket viktigare än pengarna och att jag vill skala bort.

Jag vill ha mindre saker. Saker tar tid. De kräver omtanke och underhåll och om jag inte hinner med så ger de mig dåligt samvete. Jag älskar att bo på landet men jag önskar att jag kunde leva utan bil. Vilken lättnad det skulle vara, både för miljön och mig personligen.

Det psykiska välmåendet påverkas av så små saker att det ibland känns löjligt enkelt att göra sig själv nöjd t.ex. genom att städa ur en kökslåda som man länge irriterat sig på eller genom att fylla på kolsyra i vattenbubblaren. Så små saker kan ge sådana enorma lyckokänslor men det är så lätt att glömma i ett medialt brus av budskap som alla skriker ut att vi behöver mer och mer saker för att bli lyckliga.

Det är lättare att hålla sig ifrån bruset på landet i tystnaden och med naturen runtomkring. Jag tar små steg mot ett mer hållbart leverne. Ett liv och tempo som gör att jag orkar i det långa loppet, både psykiskt och fysiskt.

Att leva i enlighet med sina värderingar tror jag är otroligt viktigt. Desto mer medveten jag blir om hur jag lever desto mer måste jag förändra mitt sätt att leva. För det går emot mina värderingar att jag använder mer resurser än jag behöver på bekostnad av andra människor. Att mitt ekologiska fotavtryck är så mycket större än andras.

Att leva emot sina värderingar gör att man hela tiden har en gnagande känsla av att något är fel, en känsla av att man saknar något trots att man har det bra.

Desto mer medvetna vi blir, desto svårare blir det att blunda. Därför är det lätt att stoppa huvudet i sanden, att välja att inte se. För vi har inte tid att engagera oss, att ändra våra liv, eller?

Kanske har vi inte tid att låta bli.

Inga kommentarer: