Sidor

söndag, juli 30, 2017

Satisfaction lies in the effort, not the attainment, full effort is full victory.

Jag har känt mig bitter på sista tiden. Det är verkligen inte fint och inget jag så gärna erkänner men så är det. Jag känner sorgen över att bara få vara med barnen varannan vecka, sorgen över att inte kunna dela deras utveckling med någon och så känner jag mig lite misslyckad som inte kunde få ihop den där kärnfamiljen.

Medveten om att bilderna jag ser inte är sanna scrollar jag igenom flöden i sociala medier och ser lycka, resor, glädje och en aldrig sinande ström pengar. Jag har varit ganska tyst i sociala medier den sista tiden, men ibland är jag där. Och känner det där fula. Avundsjuka. Det är galet egentligen för jag vet hur bra jag har det. Jag förstår att det förmodligen finns de som avundas mig. Som sitter fast i ett olyckligt familjeliv och tittar på mig på samma sätt som jag tittar på dem.

Jag behöver förändra och justera i mitt eget liv, för det är i mig det sitter, inte i de andra och jag inser att det jag ser inte är vad det ser ut. Men det påverkar mig ändå.

I en vidare reflektion tänker jag vilken skada det gör och vad jag ibland bidrar till. Hur många är det som sitter och tittar? Som inte publicerar något, som inte är medskapande så mycket som konsumenter av alla lyckliga bilder. Ensidiga bilder. Men vill vi se det olyckliga? Man ska inte gnälla, inte sprida ut negativitet. Det vill ingen se. Eller?

Jag skulle nog vilja se mer realism, hur det verkligen är. Vad människor offrar för att kunna åka på den där resan. Hur de väljer och varför de väljer och framför allt vad de väljer bort. Människors tankar och reflektioner kring sina val. På ytan ser det ut som att alla väljer allt och att det fungerar, att det är möjligt. Men så är det ju inte för de allra flesta. Att prioritera, bestämma sig och sedan fokusera är svårt och kräver mod.

Jag vet att jag har det bra. Jag gjorde en drömlivsinventering nyss. Hur ser mitt drömliv ut, hur ser mitt verkliga liv ut och vad skiljer (därefter banta ner det till mätbara mål och faktiska aktiviteter). Jag har det bra på alla sätt och vis. Jag lever hyfsat mycket så som jag vill, ändå skaver det. Jag vill ha mer. Varför är jag inte nöjd? Det sitter inuti. Jag vet att det handlar om hur jag ser på saker mer än det som händer på ytan men det gör det inte nödvändigtvis lättare.

Så inser jag, som så ofta i skrivande stund, att det handlar om ansträngning. Att mitt infall av avundsjuka, av att vända blicken utåt istället för inåt handlar om att jag minskat min egen ansträngning. Jag går på halvfart, gör lite grann men inte mitt bästa. Kanske för att jag inte riktigt är klar över riktningen och vet var jag ska. Att ge upp ansträngningen är själva källan till känslan av att inte vara nöjd. Det handlar inte om resultatet, det handlar om vägen dit.

Satisfaction lies in the effort, not the attainment, full effort is full victory. (Mahatma Gandhi)

Inga kommentarer: