Sidor

tisdag, juli 18, 2017

All we have to decide is what to do with the time that is given to us.

Jag läser flera böcker i veckan och lyssnar på två poddar om dagen. Jag kan inte bara samla all kunskap och alla insikter så nu skriver jag igen. Det har varit trögt ett tag, eller egentligen inte för jag skriver mycket men bara för mig själv. Jag som alltid sett mig som social, nästan översocial om man nu kan vara det, har insett att jag egentligen inte alls är det. Ibland, men långt ifrån alltid. Och nu har jag haft en tid mer inåt och skrivit bara för mig.

Jag vill skriva om fokus, om vikten av att våga välja, för jag tror att det är viktigt och jag känner att jag står och stampar lite. Det finns så mycket jag vill göra, lära mig och uppleva att jag inte riktigt kan välja riktning. Jag har fortfarande svårt att landa i de stora ramarna som boende, stan med närhet och spara tid eller landet och lugnet. Vad vill jag egentligen.

På poddtimmen på väg till jobbet imorse berättade Anna Mannheimer om all tid hon lagt på att sitta bredvid och titta på när killar sysslat med sina hobbies. Jag hade kunnat sagt precis samma sak och jag är så trött på det. Jag blir arg när jag inser hur mycket av min tid jag slösat bort på  när jag kunnat utforska olika intressen själv. Kanske är det den stressen som kommer nu.

Jag vill satsa mer på mig själv och mina egna hobbies men när man under lång tid har fokuserat på andras är det inte helt lätt att vara klar över vad det är man egentligen vill. Vilka är mina hobbies?

Jag läser och nördar TedTV, jag skriver texter och långa brev till vänner men jag vill så mycket mer. Jag skulle vilja lära mig ett till språk, gå en matlagningskurs och resa mer, kanske bo i ett annat land en tid.

Jag skulle vilja lära mig yoga och bli bättre på att meditera. Och jag skulle vilja lära mig att göra film. Och så skulle jag vilja gå en målarkurs. Och en skrivkurs. Problemet är att jag inte kan välja så jag ligger kvar i jag-vet-inte-riktigt-var-jag-ska-börja-läget och tänker att jag inte har tid med något.

Jag sätter nog ribban för högt. Att göra lite grann i långsam takt är svårt. Att lära sig något tar tid och jag låter inte saker ta tid, det långsamma gör mig frustrerad och jag hinner tänka "men är det verkligen det här jag vill mest?".

Jag har ett armband som jag köpte för ett par veckor sedan då jag vandrade Camino de Santiago, det är en pil, som egentligen handlar om pilarna på pilgrimsvandringen men som jag har för att påminna mig om fokus. Jag övar. Och jag blir bättre. Om det bara inte gick så sakta.

Inga kommentarer: