Sidor

måndag, november 21, 2016

Anyone can say I love you, but not everyone can wait and prove it´s true.

Och plötsligt trängde orden igenom. Känslor. Kärlek. En plötslig klarhet. Att vakna och se.
Han älskar mig. Han vill mitt bästa. Den rena välviljan. Att ge utrymme och stanna kvar. Att finnas där och vilja men utan att styra, manipulera och lägga över skuld. Att ge frihet. Det är så fint. Jag är så tacksam.

Det är kriserna som definierar oss. Det är då det blir tydligt. Vi kan leva nära varandra i år utan att se. Vi behöver kriserna. Så många gånger i mitt liv har kriserna skapat smärta och lett till besvikelse. Men de leder alltid till klarhet. De gör oss synliga för varandra. En fantastisk möjlighet att se.

Ibland leder de inte dit man önskar, man ser inte det man vill se eller den man vill se men de leder ändå till klarhet. En möjlighet att inse och gå vidare. Och jag har lämnat. Och försökt. Så många gånger. Så många kriser, så mycket smärta och så mycket besvikelse.

Kanske trodde jag inte längre att det var möjligt. Men det var möjligt och nu ser jag och blir genuint lycklig för att det existerar. Att det är möjligt. Och för att kärleken är så fin.

Inga kommentarer: