Ekonom.

Jag har anlitat en ekonom. Så efter ett tvåtimmars möte om min ekonomi och företagsformer kunder jag lämna pärmen och gå. Det var skönt. Väldigt skönt. Nu ska jag fokusera på att tjäna tillräckligt för att kunna släppa deklarationen till henne. Det blir bara bättre och bättre. Jag är på rätt väg.

På mötet med ekonomen kom vi in på skatteregler och hur lätt det är att få ont i magen varje gång ett brev från skatteverket dimper ner i brevlådan, som ny företagare. Det och hur det kändes att skicka ut den första fakturan, och det var bra att vi kom in på det för jag reflekterar alldeles för sällan över hur snabbt det ändå har gått och att det faktiskt händer så otroligt mycket hela tiden. Jag känner oftast att det är som det är nu och har varit så länge, jag glömmer liksom bort att det var helt annorlunda för bara ett par månader sedan. För bara ett halvår sedan hade jag ingen aning om hur det gick till att skicka en faktura, nu gör jag det hela tiden. Jag reflekterar inte över det för att jag hela tiden har nya saker att lära mig. Jag undrar lite över hur länge det kommer att vara så här, det tar väldigt mycket energi att lära sig så mycket nya saker hela tiden, samtidigt som det är väldigt roligt.

Jag kan leva på mitt företag så jag ska vara nöjd med det, sikta högre och hoppas att det kanske blir lite lugnare i vår och sommar (på lära sig nytt fronten). Det hela är trots allt lite av ett lyxproblem.

Det är bra att jag inte har rätt jämt.

Och plötsligt längtar jag till våren, drömmer om sommarbad och fantiserar om allt roligt som kommer att hända. Allt blev mycket ljusare och mer roligt. Ny energi. Nya möjligheter. Spännande framtid. Möjligheten att drömma kom tillbaka. Jag njuter av att se min bitterhet smulas sönder och ersättas av en hoppfull, romantisk tro på kärlek. Ibland är det rätt skönt att ha fel.

Känslan just nu.

Kär. Kär. Kär.
Pirr i magen.
Lycka.
Allt är möjligt.


Så sammanfattar jag läget just nu.

Jag GILLAR läget.

Skaparlusten är tillbaka och jag jobbar intensivt och glömmer att äta. Underbart. Jag startade företaget för lite mer än ett år sedan och de uppdrag jag har matchar inte alls min ursprungliga affärsidé. Faktum är att jag bara gjort ett uppdrag inom ramen för vad jag tänkt från början. Det är bara positivt eftersom jag nu gör saker jag inte ens kunde drömma om gick för ett år sedan.

Så med det läget vill jag bygga om mitt företag. Ny inriktning, ny logga, ny hemsida - och möjligheten att välja vilka uppdrag jag vill ha. De fasta uppdrag jag har i år gör att jag kan nischa mig och ha friheten att tacka nej till sådant som ligger utanför mitt område eller tar för mycket energi. Uppdrag som jag tar på övrig tid är uppdrag jag verkligen vill ha, från och med nu. En lyx jag jobbat för i flera år. Fantastiskt.

Allt ordnar sig. Lycka.

Kärlek.

Jag hänger på annan ort, hos vännen jag kände för länge sedan. Han som är väldigt mycket mer än vän. Jag är själv och jag jobbar. Det är lite som att komma bort och hem på samma gång. Jag ser min nuvarande hemort som "hemma" men samtidigt är det "hemma" här, där jag trots allt är uppväxt och har bott mina första nitton år. Jag har aldrig riktigt känt mig hemma här, förrän nu, i en annan del av stan hos någon jag inte kände då. På sätt och vis återförenas jag med hela staden. Eftersom vi inte träffats på elva år känns det nytt men å andra sidan känner jag igen alla namn, vänner och sammanhang. Det är en konstig känsla, men på ett bra sätt.

Han är som jag och han bryr sig om mig. Jag önskar att jag kunde säga att jag upplevt det tidigare men jag är faktiskt osäker. Och det är kanske inte så konstigt, för hur kan man träffa rätt när man inte vet vem man är? Det är först nu, på senare år, efter trettio som jag insett vikten av att känna mig själv. Vilken känsla av lugn som infinner sig när jag närmar mig. Och ödets ironi, att träffa någon jag redan träffat, i en tid då jag för första gången känt att jag mår bra ensam och trivs med mitt liv på alla plan.

Allt klaffar och allt är enkelt. Jag har barn, han har barn, precis lika gamla och samma varannanveckor. Jobbtider matchar, allt flyter. Det är nästan löjligt enkelt och jag njuter. Jag vill inte förändra något just nu. Det är så bra och jag känner det i hela kroppen. Skön pirrig lyckokänsla. Jag behöver inte förklara allt, han förstår ändå, inget onödigt och tidskrävande kompromissande som gör att ingen någonsin är nöjd - för han är nöjd när jag är nöjd. Jag har aldrig förstått hur bra det är att vara lika, inte på allt naturligtvis (skilda intressen och aktiviteter spelar nog ingen roll) men på viktiga saker. Det grundläggande, allt sådant man tar för givet att andra "bör" tycka likadant.

Och nu, back to work. Ha en fin dag.

Strukturerar mitt kaos.

Fler intressanta och lärorika uppdrag har kommit in. Jag hade någon vision om att min mailbox skulle vara full och ständigt fyllas på - den ekade tom när jag önskade och jag har som bekant väldigt svårt att göra ingenting - nu är jag lite tveksam till hur bra den visionen egentligen var. Brist på arbetsuppgifter stressar mig mer än motsatsen. Nu öser det in mail och jag inser att jag måste ha ett system. Jag tillhör vanligtvis typen som svarar på mail direkt de kommer, organiserad och glömmer aldrig att besvara ett mail men på sista tiden har jag missat viktiga mail som försvunnit i kaoset av inkommande mail. Varje mail innebär "att göra" och även om jag planerat ett par timmars jobb, som i dag med att skapa en verksamhetsplan för ett projekt, så har jag inte ens påbörjat det än för att mailen tagit upp hela förmiddagen. Så jag organiserar mitt kaos och försöker smälta att min situation gått från brist på sysslor till fullspäckat schema. Kaoset har stressat mig men nu känner jag mig mest bara lugn och lycklig. Varje liten del jag lyckas organisera och strukturera upp ger mig pirrimagen-känslor.

...och på tal om pirrimagen-känslor så har jag en hel del sådana mest hela tiden.

Hur är det med er?

Positivt överaskad hela tiden. Lyxliv.

En viss fin kille och en viss liten smart Iphone har något alldeles fantastiskt gemensamt, de överaskar mig båda positivt hela tiden. Det var länge sedan något överträffade mina förväntningar och dessa båda gör det konstant. Iphone låter sig idag användas som dongel precis hur lätt som helst och fina killen tycks ha allt. Happy happy.

Och ja, så är det ju fredag och en mysig helg med barn och kärlek väntar. Hoppas att ni har det lika bra som jag.

Ur trygghetszonen.

Det har varit lite rörigt med jobbet ett tag men efter dagens möte (på sprillans nytt kontor, för vi har flyttat till större lokaler!) känner jag mig inspirerad. Flow hela vägen hem, vilket var lite slöseri eftersom jag slutat för dagen. Hur som helst börjar allt komma i ordning och hemma är julpyntet bortplockat, barnen på plats igen (som jag har saknat dem) och allt känns väldigt väldigt bra och rätt.

Det kan vara bra att gå ur sin trygghetszon och göra sådant man inte riktigt kan. Man lär sig nytt, utvecklas och känner sig stärkt. Men, och det här är ettt viktigt men, det är inte bra att vara utanför trygghetszonen precis hela tiden. När jag ser tillbaka på året som gått så har jag legat utanför en väldigt stor del av all tid. Jag har föreläst, hållt workshops, skilt mig, tagit egna banklån, köpt bil, tagit en ledarroll - allt utanför trygghetszonen. Jag är förvånad att jag klarat av det med tanke på hur mycket energi det tagit. Nu ska jag ta tillbaka kontrollen, välja uppdrag med omsorg och vara i trygghetszonen till mycket större del. Jag behöver vila lite från det ständigt nya och komma in i rutiner. Jag gillar förvisso att ligga lite utanför zonen men att helt hamna inuti är nog inget jag behöver oroa mig för, vårens schema bjuder på en hel del otryggheter på arbetsfronten trots min "ta tillbaka kontroll-plan".

Och på kärleksfronten, all veeeeery goood. Lycklig. Välmående och helt enormt tacksam.